Jag har läst "Huckelberry Finn" av Mark Twain. Den handlar om pojken "Huck" som tillsammans med negerslaven Jim, rymmer hemifrån en natt för att resa till de fria staterna. Huck’s pappa är alkoholiserad och ger honom en massa problem, så Huck är fosterbarn i en finare familj, i vilken han inte trivs, så han beslutar sej för att rymma.

Huck är en pojke i tolvårsåldern. Han är äventyrslysten och ouppfostrad, men lyckas alltid säga de rätta sakerna vid de rätta tillfällena. Han är orädd och klipsk och med detta klarar han sig långt.

Berättelsen utspelar sig på Mississippifloden och dess stränder. Huck och Jim reser på en flotte och har även en kanot med sig. 

Bland ångbåtar, vitskallar, städer vid stränderna får vi följa Huck och Jim på, kan tyckas, en oändlig resa. Så uppfattade jag det i alla fall. Det händer så mycket men ändå så lite. Det kändes som att Mark på ett mycket professionellt sätt har lyckats förlänga boken med alldeles för många onödigheter. 

Särskilt en händelse kommer jag att minnas för att den var så oerhört dålig. I säkert två kapitel (långt bak i boken) hade Huck stött på sin vän Tom Sawyer, och dessa två bodde hos Tom’s moster Sally. Ett par skurkar hade angett Jim och han var nu fången i uthuset på gården. Självklart skulle ju Huck och Tom befria honom. Men, först måste de göra honom till en riktig fånge! En som sov bland ormar, skrev dagbok på ett lakan (trots att han inte kunde skriva en enda bokstav) och en massa andra onödigheter. Denna smörja tycktes aldrig sluta, och jag somnade ett flertal gånger.

Boken var dock bra på det sätt att den tog upp många viktiga politiska frågor under den aktuella tiden. Slaveriet och rasismen var det mest märkbara. Det märks tydligt att Mark Twain var emot denna orättvissa, men jag kunde trots det känna mig illa berörd på vissa ställen i boken. Detta måhända fick mig att tänka på hur det egentligen var på 1800 talet. En händelse exempelvis är då Huck tyckte att han hade handlat egoistiskt då han "stal en neger från en stackars gammal gumma, och nu satt negern och pratade om hur han skulle stjäla tillbaka sina egna barn som tillhörde någon annan. Nu var Huck säker på att han skulle hamna i helvetet." Jag tror att detta är en sak som Mark ville ta upp med boken. Samtidigt som han säkert tyckte att det var kul att skriva en bok som påminde så mycket om honom själv. De flesta karaktärerna ur "Huckelberry Finn" är nämligen hämtade ur Mark Twains barndomsår.

Detta är en bok riktad till ungdomar, och det märks av språket att döma. Den är lättläst, jag skulle säga att den är för 15 år högst, för jag tycker inte att boken är varken fängslande eller underhållande på något sätt. Fast jag kan gott tänka mej att en något yngre, inte ett litet barn, men någon i 10-12 års åldern skulle uppskatta den. Det jobbigaste med språket var att alla negrer hade "dialekt" : de prata så hära, ungefär som pitemålä. Va tyck du? Ä de itt irriterandä? Det gick mej på nerverna precis som det mesta i boken.

Alltså, som du kanske kan konstatera, tyckte jag inte om den här boken något vidare. En hel hög med onödigheter som upprepades om och om igen hela boken igenom. I slutet visade det sig till och med att hela boken i princip var onödig, för Jim’s ägare hade dött och hon hade givit honom fri. Ett dåligt slut i mitt tycke. Jag gillar böcker som har någon mening med sig. Och när det är 317 sidor som man måste plåga sig igenom för att upptäcka att allt läsande var förgäves, kan jag hellre vara utan.